Ååj då... Har glömt av denne bloggen ser jeg. Ikke helt etter planen. Så her kommer ett lite innlegg.
Livet kan ta mange rettninger og det er ikke alltid det blir som man planerer. Av og til må man velge mellom pest og kolera og gjöre det som kjennes riktigt.
Å si ja til livet er å si ja til seg selv. Selv om du kanskje sårer noen du bryr deg om og er glad i. En vei tar slutt, en annen vei har såvidt begynt. En dør blir lukket, en annen blir åpnet. Det er omveiene, forsinkelsene og sidesporene som beriker ens liv. Vi er alle oppdagelsesreisende i livet, hvilken vei vi så enn følger.
Det kjenns ikke bra å måtte såre noen man er glad i. Men når magefölelsen sier at det blir feil og hjerte vil noe annet....
Så her sitter jeg som verdens lykkligste menneske. Ett blikk og ett håndtrykk var det som skulle til.
Alt som har värt för er kanske det som ledet veien til deg min elskede Risto.
Nå er det 336 timer siden vi möttes förste gang og kjärligheten til deg blir bare större og större.
Jeg savner deg värt minutt du er borte fra meg men desto mer setter jeg pris på tiden vi har sammen.
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det gav mig två ögon
Och när jag dom öppnar
Kan jag klart urskilja det svarta från det vita
Och högt däruppe himlens mantel strödd med stjärnor
I mängden människor, den Som jag älskar
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
De har gett mig hörsel
Som i all sin vidhet
Fångar natten och dagen
Syrsor och småfåglar
Turbiner, hammare, ett hund skall och ett ös regn
Och röstens ömhet hos den som jag älskar
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det har gett mig ljudet
Och hela alfabetet
Så att jag fick orden
För tankarna jag tänker
Moder, vän och broder
Ljuset som upplyser
Den karja väg min älsklings själ ska Vandra
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det gav mig lång vandring
För så trötta fötter
Jag gick genom städer
Genom djupa vatten
Över stränder, berg, i Öknar och på slätt land
Hem till ditt hus och dina Gröna ängar
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycketDet har gav mig ett hjärta
Som i grunden darrar
När jag ser på frukten av det hjärnan skapar
Och det goda så långt borta från det onda
När jag ser in i dina klara ögon
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det har gett mig skrattet
Det har gett mig smärtan
Så att jag kan skilja lyckan ifrån sorgen
Dom två ting som skapar alla mina sånger
Och mina sånger som är era sånger
Och alla sånger som är samma sånger
Och mina sånger som era sånger
Och alla sånger som är sanna
